Fröken Filurar

Nu har jag använt Padlet några år och, efter en liten period av viss tristess och stagnation, har jag blivit lite nykär. Alla de funktioner som nu finns att tillgå när du skapar en Padlet är perfekta ur ett multimodalt inlärningsperspektiv! Du kan använda bild, ljud, kartor, egna röstinspelningar, rita skisser, screen shots, bifoga länkar... you name it! Du kan även länka din Padlet med andra, tidigare,  Padlets för att på så vis foga samman delar till en större helhet. De kan bli enskilda kapitel i en multimodal egenhändigt designad lärobok. Låt eleverna skapa en Padlet för att bearbeta, memorera, skapa eller analysera. Låt dem ta hjälp av en Padlet för att dra slutsatser och gå vidare med egna utvidgade resonemang kring en tanke/ett tema. Uppmuntra dem att jobba multimodalt eller uppmuntra dem att stanna vid en-två tekniker som känns meningsfulla ifall risken finns att de går bort sig i fixtrixandet och glömmer fokus på stoffet. Du vet vad som passar din elevgrupp. Use the powe...

I Googlekalendern finns en finurlig sk time grid-funktion som möjliggör bokning av flera separata tider inom ett tidsintervall. Detta lämpar sig utmärkt när det är dags för utvecklingssamtal, medarbetarsamtal eller andra typer av möten där du vill ge andra en möjlighet att välja tid för enskilda samtal. Det enda du behöver tänka på är att uppmana dina inbjudna deltagare att se över sekretessinställningarna (delningsinställningarna) i sin googlekalender. Om den inbjudne har en öppen, offentlig, kalender där till och med enskilda kalenderhändelser är synliga för alla som har tillgång till kalendern bör den personen lämpligen låsa den specifika mötesbokningen och göra den 'privat' så att obehöriga inte kan se informationen om det är så att ni delar något av privat karaktär. Själv tycker jag nog att det bästa är att ha sin kalender synlig inom organisationen , men dölja kalenderhändelserna och endast visa dessa som 'ledig/upptagen' som standardinställning . Inom en sko...

Jag använder Padlet i många olika situationer och för allehanda syften i den pedagogiska verksamheten. Här är några exempel på hur detta verktyg kan hjälpa dig att presentera, bearbeta, följa upp eller diskutera: Första stegen mot litterär analys på engelska I en språkgrupp på gymnasienivå tog eleverna sina första steg mot ett mer litteräranalytiskt tänk på engelska via en Padlet. Jag preppade identiska Padlets, en för varje base group, där jag spred ut några trigger-for-thoughts enligt en analysmodell vi bekantat oss med i samband med läsning av novellen "Lady Chatterley's Chicken" av Lousie Doughty i samlingen Pigs can't fly and other stories . För varje analyssteg fick grupperna, på engelska, diskutera möjliga tolkningar, underliggande symbolik och tematiska inslag och dessutom presentera citat på detta, för att träna sig på att underbygga sina resonemang med relevanta citat från källan. När deras grupparbete var klart hade varje gruppmedlem, via den gemensamt s...

Detta inlägg får funka som ett ps. på mitt förra inlägg om Google Keep . Enough said. Här är fler klipp:

I min hjärna trängs ofta så många saker att de flesta rinner ut och bort innan jag hinner få fatt på dem. Mitt liv har kantats av post-its och diverse papperslappar som aldrig ligger på rätt ställe och miljarders notes-funktioner på allehanda digitala burkar som heller aldrig återfinns när de som bäst behövs. Vad spelar det för roll om du gör en fin anteckning och den sedan drunknar i högen av allt annat kom ihåg? Mitt behov av att sortera upp i göra-träsket och lita på att en kom-ihåg-lapp faktiskt går att glömma bort (jag menar, vad är annars poängen med att skriva den in the first place?) har till stor del tillgodosetts sedan jag började använda Google Keep. Jag har övergett andra digitala notes-funktioner eftersom den helt enkelt är... tja, enkel. För några år sedan använde jag den endast privat och jag måste säga att den optimala vinningen var den gamla vanliga inköpslistan - vi delar den, vi som även delar livet med varandra, och plötsligt blev det så enkelt att storhandla. Check...

Ett av mina digitala favoritverktyg (jag har många) är Mentimeter. Än så länge klarar jag mig med gratisversionen, för husbehov, så att säga. Jag använder det i formativt syfte i mina undervisningsgrupper, antingen för att följa upp ett moment (vägvalsfråga eller exit ticket) eller för att inleda ett moment med brainstorm-aktivitet, quiz eller sk triggers for thought. Eller både och. Ett moment i English Literature kan börja med brainstorming kring titeln och ett litet quiz om författare och epok för att kolla förkunskaperna. Läsningen följs upp med tyckande och tankar som första intryck kring vad de läst, kanske liten ordkoll och så vidare till diskussionsfrågor. Avslutningsvis en utvärdering efter läsningen och frågor kring den metakognitiva processen. Ett annat användningsområde är att sparka tröga möten i baken med hjälp av en visuellt tydlig enkätfråga om något som jag vill höra andras åsikt kring. Inte alla vågar eller vill höja rösten i en större samling, men att toucha ett ...

En lärare stack in huvudet på mitt arbetsrum och undrade om det fanns nåt bra program för att lägga ljud på powerpointpresentationer. "Jo och ja", sa jag, "menar du powerpoint eller Google slides?" "För mig är det samma sak". Ok, fine. Beror på vilken enhet en har, förstås, men om vi här och nu utgår från webbaserade verktyg användbara på t ex en Chromebook blir mitt val Screencastify. Har du fullt Officepaket (alltså inte Powerpoint Online) finns ju möjlighet att lägga ljud direkt i powerpointverktyget. Men vi lämnar den varianten nu och fokuserar på webbaserade verktyg. Jag har kört gratisversionen av Screencastify som Chrometillägg i några år och har ännu inte riktigt, på riktigt, saknat betalfunktionerna. Bara ibland. Har du dessutom en videoredigerare tillgänglig kan du snofsa till presentationen lite extra efter inspelning. Jag föredrar själv att göra detta och rekommenderar starkt att alltid putsa klippet innan publicering. Ta bort så mycket svamm...

Einstein har tillskrivits citatet: “Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat.” Den frasen poppar upp i huvudet på mig när jag noterar att elever blir tilldelade ett omprov inom en tidsram av, låt oss säga, två veckor, tack och hej. Jag vill verkligen poängtera (no pun intended) att det dummaste vi lärare kan göra är att be eleverna göra om samma sak och förvänta oss ett annat resultat, utan någon som helst pedagogisk åtgärd från vår sida för att korrigera eventuella feltänk. Vad i hela världen får oss att tro att ett omprov ska få eleven att plötsligt begripa det hen tidigare inte förstått? Om orsaken till behovet av omprov är ett glapp mellan den faktiska förståelsen och det uppsatta kunskapsmålet spelar det ofta liten roll om eleven får en eller två veckor att "plugga lite till". Okej, det är en annan sak om eleven helt enkelt inte varit närvarande pga t ex sjukdom. Då kan nog lite extra tidsfrist göra hela skillnaden. Me...

Under alla år som lärare har jag använt mig av ett enkelt time grid för min planering. Inget konstigt med det. Länge var det skapat med tabell i textdokument. Y x Z antal rutor beroende på hur många pass i veckan per kurs. Snabb överblick, enkelt att kryssa ut de pass som av nån anledning försvinner som lovdag eller gemensamma skolaktiviteter. Påminde lite om "Fyra-i-rad". MEN - ungefär där tog det roliga slut. För varje liten justering i planeringen skulle döda, statiska dokumentet uppdateras och sparas om och kanske också laddas upp igen på digital plattform om det var en gemensam kursplanering och inte bara en planering avsedd för mig som lärare. Ni som är lärare vet att vi snackar många små justeringar heeeela tiden. På den tiden när vi inte ens hade en enhet per lärare eller ens klassrumsdator kopierade jag planeringarna i pappersformat för att alltid ha dem med mig. Mycket suddande blev det. Otroligt tidsödande. Med samma manöver så småningom i levande, dynamiska ...

En återkommande och helt korrekt observation från oss pedagoger, levererad med inte en obetydlig suck, är det faktum att inga av de digitala verktyg vi använder i vår dagliga pedagogiska verksamhet är kompletta. Vi kanske använder ett verktyg för frånvarohanteringen, ett annat för betygssättning, ett tredje för underlag för utvecklingssamtal, ett fjärde för undervisningen, ett femte för... ja, ni fattar. Många verktyg blir det. Pedagogerna, som redan är hyfsat överlastade med göromål kopplade till sitt kärnuppdrag, har fått en allt större administrativ börda och ser ibland de olika digitala verktygen som sina fiender som äter upp alltmer av deras tid. Men om vi ska vara ärliga - nu för tiden blir vi rätt stressade när en webbsida tar mer än 3 s att läsa in och ve den nätverksåtkomst som släpper mitt i pågående lektion. Visst, självklart ska grejerna funka och vara pålitliga, men backa tanken några steg och tänk på de ändlösa köerna till kopiatorn  under den korta lunchen, alla höga...

Nu är det tredje gången jag skriver om APL-loggbok. Tredje gången gillt, third time's the charm och allt sånt. Jag gillar det faktum att min hjärna fungerar. Men tydligen rätt långsamt. Å andra sidan är processen rätt stökig och för det mesta hyfsat överlastad, så vissa tankar måste liksom gräva sig fram bit för bit innan de ploppar fram. Ni vet, som han den där Professor Balthazar . Ni som inte fattar den referensen kan kolla länken - eller googla själva. Nåväl. Jag har inte riktigt trivts med joxet kring APL-loggbok med hjälp av Googles appar och det beror på att det har rört sig om lösningar som kräver rätt mycket av både lärare och elev. Häromdagen aktualiserades frågan på nytt av en yrkeslärare som behövde ett bra digitalt alternativ för APL-reflektionerna. Processen måste vara så enkel som möjligt. Digitaliseringen ska underlätta. Ok, håll i er - den ultimata smartlösningen om du frågar mig och  om du använder dig av ett fritt loggboksskrivande, d v s eleverna ska reflekt...

QR-koden (Quick Response Code) är ett slags 'streckkod goes bananas' som rymmer otroligt mycket info och som vi använder för att t ex checka in på flyg eller ta reda på mer info på annonser eller förpackningar. Många pedagoger har upptäckt det finurliga med att använda QR-koder även inom undervisningen. Har du aldrig provat? Testa! QR-koder funkar inom alla åldersgrupper och i alla ämnen, fantasin sätter gränserna! Det vanligaste sättet, och även det som jag själv hittills mest använt, är att QR-koden leder eleven till en ljudfil, ett filmklipp eller en sida med information eller instruktioner som jag vill att eleven ska använda på nåt sätt. Oftast fixar jag gärna QR-koder av muntlig feedback och lägger in det i elevens textdokument, eftersom jag inte alltid ids använda tillägg som t ex Kaizena - även om just det exemplet är ett mycket användbart formativt verktyg. Varför? Tja, för att vissa finurliga formativa verktyg ibland kräver för många steg innan feedback ska levereras...

Ett av mina absoluta favoritverktyg när det kommer till att vara lite formativt fiffig i klassrummet är webtools.itgonline.se (gratis)verktyg för handuppräckning, gruppindelning, slumpval och snabb feedback. Som bekant handlar ju ett formativt förhållningssätt om så mycket mer än att ge feedback, men ofta är det just den aspekten som många tar fasta på och fastnar i. Men att arbeta formativt handlar också bl a om att skapa tydlighet, klara målbilder för eleverna, studiefokus och ett gott samarbetsklimat. Verktyget jag pratar om här har bidragit till ökad studiero i mina grupper när vi har moment där vi vill hålla hög koncentrationsnivå och värna om varandras rätt att inte bli avbrutna hela tiden. Eleverna räcker upp handen digitalt och ställer sig i en hjälpkö som du som lärare kan hålla dold för dig själv, i t ex mobilen, eller på display så att alla vet vem som står på tur näst. Noll tjafs om vem som var på tur egentligen, drastisk minskning av elever som ropar frågor rakt ut (d...

Häromdagen stormade en lärare in på mitt arbetsrum, paniken lyste i ögonen och hen var typ två sekunder ifrån ett mentalt breakdown: "Jag blir galen! Du måste hjälpa mig! Det går inte! Jag vet inte hur jag ska göra! Jag har försökt allt! Det funkar inte!". När jag förstod problembilden kändes det väldigt skönt att kunna säga: "Lugn, bara lugn, sätt dig ner och ta ett djupt andetag, det är lätt fixat". Såna dagar trivs jag lite extra på jobbet och med de arbetsuppgifter jag för tillfället har. Det är högsäsong för gymnasieskolornas marknadsföring och eleverna skulle sätta ihop ett bildspel för en monter och detta bildspel skulle stå och snurra en hel dag, men de visste inte riktigt hur de skulle lösa detta på enklast sätt. Grejen var att det var tajt om tid för dem och de var tvungna att få uppdraget löst på momangen. Jag kunde berätta att de funkar hur bra som helst i Google Presentationer och det krävs bara några enkla klick. Jag kan lova att det var en glad och ...

Det är både lite gulligt, smått förvånande, något tröttsamt och ibland en skvätt förargande när jag möts av kollegors kommentarer i stil med: "Dig ska jag strypa!", "Eleverna vill ju bara använda datorerna nuförtiden, det är ditt fel!", "Du vill ju bara att vi ska gå över till Google" o s v. Okej, jag fattar frustrationen. Jag fattar också att det känns som det aldrig ges nog tid till eftertanke, testande, utforskande för att du ska kunna bygga upp den där digitala tryggheten som är så viktig för att du ska känna dig bekväm med nya verktyg. Jag är också lärare. Jag vet att tid är vår bristvara. Jag fattar att det är tröttsamt för alla er (för alla oss) som lagt ner år av möda på att sätta sig in i diverse digitala system eller påtvingade fortbildningar, bara för att nu inse att utvecklingen sprungit vidare och det är dags att lära sig något nytt igen. Men nu går det snabbt. Och vi måste faktiskt försöka hänga med. Att inte digitalisera undervisningen är in...