Fröken Filurar

Ett av mina digitala favoritverktyg (jag har många) är Mentimeter. Än så länge klarar jag mig med gratisversionen, för husbehov, så att säga. Jag använder det i formativt syfte i mina undervisningsgrupper, antingen för att följa upp ett moment (vägvalsfråga eller exit ticket) eller för att inleda ett moment med brainstorm-aktivitet, quiz eller sk triggers for thought. Eller både och. Ett moment i English Literature kan börja med brainstorming kring titeln och ett litet quiz om författare och epok för att kolla förkunskaperna. Läsningen följs upp med tyckande och tankar som första intryck kring vad de läst, kanske liten ordkoll och så vidare till diskussionsfrågor. Avslutningsvis en utvärdering efter läsningen och frågor kring den metakognitiva processen. Ett annat användningsområde är att sparka tröga möten i baken med hjälp av en visuellt tydlig enkätfråga om något som jag vill höra andras åsikt kring. Inte alla vågar eller vill höja rösten i en större samling, men att toucha ett ...

En lärare stack in huvudet på mitt arbetsrum och undrade om det fanns nåt bra program för att lägga ljud på powerpointpresentationer. "Jo och ja", sa jag, "menar du powerpoint eller Google slides?" "För mig är det samma sak". Ok, fine. Beror på vilken enhet en har, förstås, men om vi här och nu utgår från webbaserade verktyg användbara på t ex en Chromebook blir mitt val Screencastify. Har du fullt Officepaket (alltså inte Powerpoint Online) finns ju möjlighet att lägga ljud direkt i powerpointverktyget. Men vi lämnar den varianten nu och fokuserar på webbaserade verktyg. Jag har kört gratisversionen av Screencastify som Chrometillägg i några år och har ännu inte riktigt, på riktigt, saknat betalfunktionerna. Bara ibland. Har du dessutom en videoredigerare tillgänglig kan du snofsa till presentationen lite extra efter inspelning. Jag föredrar själv att göra detta och rekommenderar starkt att alltid putsa klippet innan publicering. Ta bort så mycket svamm...

Einstein har tillskrivits citatet: “Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat.” Den frasen poppar upp i huvudet på mig när jag noterar att elever blir tilldelade ett omprov inom en tidsram av, låt oss säga, två veckor, tack och hej. Jag vill verkligen poängtera (no pun intended) att det dummaste vi lärare kan göra är att be eleverna göra om samma sak och förvänta oss ett annat resultat, utan någon som helst pedagogisk åtgärd från vår sida för att korrigera eventuella feltänk. Vad i hela världen får oss att tro att ett omprov ska få eleven att plötsligt begripa det hen tidigare inte förstått? Om orsaken till behovet av omprov är ett glapp mellan den faktiska förståelsen och det uppsatta kunskapsmålet spelar det ofta liten roll om eleven får en eller två veckor att "plugga lite till". Okej, det är en annan sak om eleven helt enkelt inte varit närvarande pga t ex sjukdom. Då kan nog lite extra tidsfrist göra hela skillnaden. Me...

Under alla år som lärare har jag använt mig av ett enkelt time grid för min planering. Inget konstigt med det. Länge var det skapat med tabell i textdokument. Y x Z antal rutor beroende på hur många pass i veckan per kurs. Snabb överblick, enkelt att kryssa ut de pass som av nån anledning försvinner som lovdag eller gemensamma skolaktiviteter. Påminde lite om "Fyra-i-rad". MEN - ungefär där tog det roliga slut. För varje liten justering i planeringen skulle döda, statiska dokumentet uppdateras och sparas om och kanske också laddas upp igen på digital plattform om det var en gemensam kursplanering och inte bara en planering avsedd för mig som lärare. Ni som är lärare vet att vi snackar många små justeringar heeeela tiden. På den tiden när vi inte ens hade en enhet per lärare eller ens klassrumsdator kopierade jag planeringarna i pappersformat för att alltid ha dem med mig. Mycket suddande blev det. Otroligt tidsödande. Med samma manöver så småningom i levande, dynamiska ...

En återkommande och helt korrekt observation från oss pedagoger, levererad med inte en obetydlig suck, är det faktum att inga av de digitala verktyg vi använder i vår dagliga pedagogiska verksamhet är kompletta. Vi kanske använder ett verktyg för frånvarohanteringen, ett annat för betygssättning, ett tredje för underlag för utvecklingssamtal, ett fjärde för undervisningen, ett femte för... ja, ni fattar. Många verktyg blir det. Pedagogerna, som redan är hyfsat överlastade med göromål kopplade till sitt kärnuppdrag, har fått en allt större administrativ börda och ser ibland de olika digitala verktygen som sina fiender som äter upp alltmer av deras tid. Men om vi ska vara ärliga - nu för tiden blir vi rätt stressade när en webbsida tar mer än 3 s att läsa in och ve den nätverksåtkomst som släpper mitt i pågående lektion. Visst, självklart ska grejerna funka och vara pålitliga, men backa tanken några steg och tänk på de ändlösa köerna till kopiatorn  under den korta lunchen, alla höga...

Nu är det tredje gången jag skriver om APL-loggbok. Tredje gången gillt, third time's the charm och allt sånt. Jag gillar det faktum att min hjärna fungerar. Men tydligen rätt långsamt. Å andra sidan är processen rätt stökig och för det mesta hyfsat överlastad, så vissa tankar måste liksom gräva sig fram bit för bit innan de ploppar fram. Ni vet, som han den där Professor Balthazar . Ni som inte fattar den referensen kan kolla länken - eller googla själva. Nåväl. Jag har inte riktigt trivts med joxet kring APL-loggbok med hjälp av Googles appar och det beror på att det har rört sig om lösningar som kräver rätt mycket av både lärare och elev. Häromdagen aktualiserades frågan på nytt av en yrkeslärare som behövde ett bra digitalt alternativ för APL-reflektionerna. Processen måste vara så enkel som möjligt. Digitaliseringen ska underlätta. Ok, håll i er - den ultimata smartlösningen om du frågar mig och  om du använder dig av ett fritt loggboksskrivande, d v s eleverna ska reflekt...

QR-koden (Quick Response Code) är ett slags 'streckkod goes bananas' som rymmer otroligt mycket info och som vi använder för att t ex checka in på flyg eller ta reda på mer info på annonser eller förpackningar. Många pedagoger har upptäckt det finurliga med att använda QR-koder även inom undervisningen. Har du aldrig provat? Testa! QR-koder funkar inom alla åldersgrupper och i alla ämnen, fantasin sätter gränserna! Det vanligaste sättet, och även det som jag själv hittills mest använt, är att QR-koden leder eleven till en ljudfil, ett filmklipp eller en sida med information eller instruktioner som jag vill att eleven ska använda på nåt sätt. Oftast fixar jag gärna QR-koder av muntlig feedback och lägger in det i elevens textdokument, eftersom jag inte alltid ids använda tillägg som t ex Kaizena - även om just det exemplet är ett mycket användbart formativt verktyg. Varför? Tja, för att vissa finurliga formativa verktyg ibland kräver för många steg innan feedback ska levereras...

Ett av mina absoluta favoritverktyg när det kommer till att vara lite formativt fiffig i klassrummet är webtools.itgonline.se (gratis)verktyg för handuppräckning, gruppindelning, slumpval och snabb feedback. Som bekant handlar ju ett formativt förhållningssätt om så mycket mer än att ge feedback, men ofta är det just den aspekten som många tar fasta på och fastnar i. Men att arbeta formativt handlar också bl a om att skapa tydlighet, klara målbilder för eleverna, studiefokus och ett gott samarbetsklimat. Verktyget jag pratar om här har bidragit till ökad studiero i mina grupper när vi har moment där vi vill hålla hög koncentrationsnivå och värna om varandras rätt att inte bli avbrutna hela tiden. Eleverna räcker upp handen digitalt och ställer sig i en hjälpkö som du som lärare kan hålla dold för dig själv, i t ex mobilen, eller på display så att alla vet vem som står på tur näst. Noll tjafs om vem som var på tur egentligen, drastisk minskning av elever som ropar frågor rakt ut (d...

Häromdagen stormade en lärare in på mitt arbetsrum, paniken lyste i ögonen och hen var typ två sekunder ifrån ett mentalt breakdown: "Jag blir galen! Du måste hjälpa mig! Det går inte! Jag vet inte hur jag ska göra! Jag har försökt allt! Det funkar inte!". När jag förstod problembilden kändes det väldigt skönt att kunna säga: "Lugn, bara lugn, sätt dig ner och ta ett djupt andetag, det är lätt fixat". Såna dagar trivs jag lite extra på jobbet och med de arbetsuppgifter jag för tillfället har. Det är högsäsong för gymnasieskolornas marknadsföring och eleverna skulle sätta ihop ett bildspel för en monter och detta bildspel skulle stå och snurra en hel dag, men de visste inte riktigt hur de skulle lösa detta på enklast sätt. Grejen var att det var tajt om tid för dem och de var tvungna att få uppdraget löst på momangen. Jag kunde berätta att de funkar hur bra som helst i Google Presentationer och det krävs bara några enkla klick. Jag kan lova att det var en glad och ...

Det är både lite gulligt, smått förvånande, något tröttsamt och ibland en skvätt förargande när jag möts av kollegors kommentarer i stil med: "Dig ska jag strypa!", "Eleverna vill ju bara använda datorerna nuförtiden, det är ditt fel!", "Du vill ju bara att vi ska gå över till Google" o s v. Okej, jag fattar frustrationen. Jag fattar också att det känns som det aldrig ges nog tid till eftertanke, testande, utforskande för att du ska kunna bygga upp den där digitala tryggheten som är så viktig för att du ska känna dig bekväm med nya verktyg. Jag är också lärare. Jag vet att tid är vår bristvara. Jag fattar att det är tröttsamt för alla er (för alla oss) som lagt ner år av möda på att sätta sig in i diverse digitala system eller påtvingade fortbildningar, bara för att nu inse att utvecklingen sprungit vidare och det är dags att lära sig något nytt igen. Men nu går det snabbt. Och vi måste faktiskt försöka hänga med. Att inte digitalisera undervisningen är in...

Har du förstått hur utomordentligt finurlig koppling det finns mellan ditt Google Classroom och din Google Calendar? Du kanske har sett länken till kalendern inne i ditt Classroom och sett att det även finns en s k Classroomkalender och tänkt att det borde ju räcka med den? Tänk om, min vän. Den specifika Classroomkalendern är än så länge skrutt och skräp, om du vill ha min humble opinion, och räcker inte till mer än flagga för uppgifter som skapas i Classroom. Beroende på dina elevers ålder och ditt Classrooms innehåll kan det helt enkelt behövas mer struktur, mer detaljer och mer information för att hjälpa eleverna navigera i djungeln av skolarbeten. Framförallt vi som befinner oss i en kursbaserad verksamhet, som gymnasiet är. Det är vår skyldighet att hjälpa eleverna till en något mindre förvirrad och fragmentarisk skolvardag och när vi dessutom har digitala verktyg som bara väntar på att användas för att rensa upp i kaoset bör vi nog se till att begagna oss av dem. Och därmed bas...

I veckan var jag på en intressant dag där representanter för skola, lärarutbildning och pedagogisk forskning möttes i ett samverkansforum för att delge tankar och erfarenheter kring hur digitaliseringsprocessen ser ut i dagens skola, vilka krav det ställer på lärarutbildningen och vilken forskning som finns inom området. Arrangör var Umeå Universitet och Region Västerbotten. Det står klart att implementeringen har kommit olika långt i våra olika kommuner och det också skiftar väldigt inom lärarutbildningens olika inriktningar. En del har i princip bytt ut en overhead projektor mot en annan typ av projektor, vilket knappast kan räknas som digitalisering. Andra har skapat kreativa läramiljöer, "rum för lärande", med flyttbara möbler, flera flyttbara whiteboards och möjligheter till ett flytande lärande. Me like a lot! I min drömvärld har vi flera sådana utrymmen i skolan, där kreativiteten kan flöda, både analogt och digitalt, där samarbete möjliggörs på ett flexibelt sätt! Ytt...

För oss som inte kan leva utan Google kalender kändes det roligt att läsa nyheten att de släppt en uppfräschning av det visuella samt några nya funktioner. Som vanligt får en vänta nån vecka eller två innan nyheterna har filtrerats genom early adopters och den inhemska marknaden för att slutligen bli tillgängliga för oss i det lilla Sverige. Det mesta i det nya känns bra, naturligt och följsamt. Upplägget liknar nu väldigt mycket det som finns i Classroom, med hamburgermenyn och plusset till exempel. Den sprillans nya funktionen är att du kan skapa en händelse och sedan byta ägare på den. Kan ju vara praktiskt ibland. En annan grej är att du kan bli av med sidomenyn om du vill ha större kalenderyta. Tydligen räknas det som en ny funktion att du kan använda bokning inte bara för möten utan även för rum (salar) eller andra resurser. Denna har jag inte utforskat och kanske är det nya finesser där, men möjligheten fanns redan i den gamla kalenderversionen (och nu menar jag inte fältet ...

Kära skolledare, Det finns, som jag ser det, tre punkter som gärna missförstås eller ignoreras i skolans digitaliseringsprocess. Tyvärr blir processen sällan särskilt lyckad, långvarig eller enkel då. Om du vill undvika att implementeringen av digitala verktyg blir relativt verkningslös i förhållande till satsade resurser (läs: pengar) i din pedagogiska verksamhet gör du klokt i att tugga i dig följande: Digitaliseringen sker genom människor Den första missuppfattningen är att om du införskaffar ansenlig mängd fräsch teknik så rullar den igång av sig själv, du vet, den där besvärliga implementeringsprocessen som involverar människors digitala och pedagogiska kompetens och som är så svår att definiera. Mycket svårare än att kunna säga att ni har köpt in X antal enheter, eller hur? Du tror kanske att folk kommer att kasta sig över tekniken och med liv och lust ägna många obetalda timmar åt att fundera över hur dessa verktyg bäst ska främja den pedagogiska processen. In your dreams ...

Tänker du använda Google Formulär för att dela ut en enkät för datainsamling eller kanske vill nyttja formuläret som en anmälningsblankett eller inbjudan? Tänk då på att kolla av de här inställningarna innan du smackar iväg det till dina mottagare: