Inför ett nytt läsår kan det vara på sin plats att påminna om att vi bör använda digitala verktyg i den pedagogiska verksamheten med eftertänksamhet. Det jag menar är att vi ska fundera ordentligt på hur vi handskas med digitala resurser i undervisningen så att vi inte nyttjar dem som gadgets i ett modernt format av roliga timmen eller som ersättning för den late pedagogens egen arbetsinsats. Här är några tips på vägen i planeringstider:
Utgå alltid från din ämnes- eller kursplanering
Sätt kunskapsmål och fundera över vilka färdigheter som ska vara i fokus. Tänk över faktorer som tid, lokal, gruppdynamik och andra parametrar som påverkar arbetsmomentet. Ungefär där, inte tidigare, är det läge att fundera över vilka pedagogiska vinster som finns med digitala resurser. "Finns nåt verktyg som kan hjälpa eleverna till fördjupad förståelse för .... eller visa sina färdigheter i .... eller träna baskunskaper med...?" En del digitala verktyg är kanske självklara redan i första skedet, t ex skolans användande av en digital plattform, men försök att inte mangla ut undervisningen i samma digitala format av ren slentrian. Lyft blicken och hitta syftet.
Gå inte över ån efter vatten
Det finns fler än en anledning att strama upp den vildvuxna floran av digitala läranderesurser - den största anledningen kan omöjligen ha undgått någon och stavas GDPR. Du behöver kanske inte alltid länka vidare från den primära plattformen till hundra olika resurser. En del elever upplever det rörigt och fragmentariskt att hoppa mellan olika resurser hela tiden. Försök böja, vända och vrida på hur du faktiskt nyttjar den primära plattformen. Finns en enkel quiz-funktion som kan användas som vägvalsfråga? Måste du då använda externa verktyg? Många LMS (
Learning Management System) har komplexa och fantastiska funktioner i sig själva som ofta är ganska outnyttjade för att pedagoger helt enkelt inte har tid att sätta sig in i allt eller får den hjälp på traven som behövs. Som GSE-certifierad pedagog strävar jag efter att mina kollegor ska komma förbi det initiala skedet av grundkunskaper och hitta nya sätt att nyttja alla appar i "våfflan". Moodle är en annan fantastisk plattform som på många sätt har en spets i jämförelse med GSE, eftersom den utvecklats av pedagoger. Men, som sagt, det viktiga är att du själv verkligen kan nyttja den plattform du och dina elever använder. Ja, det är jobbigt. Men det är inget giltigt argument. Ju mer du förstår av en plattforms struktur, desto lättare blir det för dig att växla upp dess funktionalitet och dessutom även byta plattform om så krävs. Under ytan är funktionaliteten ofta densamma.
Lustigheter och jag vet inte vad
Det är frestande att peta in så många roliga verktyg och inslag som möjligt, men tänk ett varv till - finns stringens i den pedagogiska tanken? Se till att verktygen integreras som naturlig del i lärandekontexten. Ibland behövs en stunds förströelse, javisst, och naturligtvis ska lärmiljön vara stimulerande och intressant, men om digitala verktyg endast används som roliga gadgets eller lektionsdekoration tappar vi oerhört mycket av potentialen i dessa verktyg. Återigen: Fylls en funktion? Är syftet klart? Vad är kontexten?
Det digitala medlet kan aldrig vara det pedagogiska målet
Jag är medveten om att jag upprepar min grundläggande tanke i detta inlägg, men det kan inte nog understrykas - vi har inte åstadkommit ett dugg om vi har använt digitala resurser i vår undervisning, men lärandet, samarbetet, kreativiteten och analyserandet har uteblivit. Tänk efter: Har du ersatt papper och penna med dator? Har du ersatt analoga läromedel med digitala dito? Har du ersatt anslagstavlan med digitala påminnelser? Har du delat dina instruktioner digitalt istället för kopierade handouts? Har du ersatt grupparbeten i biblioteket med videochattar och dynamiska dokument? Har du ersatt whiteboard med smartboard? Har du ersatt lärarledda genomgångar med Youtubeklipp? Jaha. Än sen? Tänk efter igen: Hur har detta i så fall
utvecklat din undervisning och elevernas lärande? Kan du inte svara ordentligt på den frågan bör du gå tillbaka till ritbordet.
Våga vara analog
Allt har sin plats, allt har sin tid. VR-tekniken, till exempel, erbjuder fantastiska möjligheter att få förståelse för begrepp, platser och dimensioner och träna färdigheter som ingen analog metod i världen kan överträffa, men ibland är det bra att träna motoriska färdigheter och sjunga långsamhetens lov genom att anteckna och skissa med papper och penna. Språkinlärning, till exempel, kan behöva den extra stund och det taktila intryck som krävs för att forma ett ord med penna. Att spela in en film kan kräva brainstorm på en whiteboard eller lösa lappar. Att läsa en tryckt bok kan för somliga vara lättare än att läsa en skärmbok. Det mesta går att göra digitalt, men frågan är om det innebär att vi måste göra det?
Kommentarer
Skicka en kommentar