Fröken Filurar

Ett av mina digitala favoritverktyg (jag har många) är Mentimeter. Än så länge klarar jag mig med gratisversionen, för husbehov, så att säga. Jag använder det i formativt syfte i mina undervisningsgrupper, antingen för att följa upp ett moment (vägvalsfråga eller exit ticket) eller för att inleda ett moment med brainstorm-aktivitet, quiz eller sk triggers for thought. Eller både och. Ett moment i English Literature kan börja med brainstorming kring titeln och ett litet quiz om författare och epok för att kolla förkunskaperna. Läsningen följs upp med tyckande och tankar som första intryck kring vad de läst, kanske liten ordkoll och så vidare till diskussionsfrågor. Avslutningsvis en utvärdering efter läsningen och frågor kring den metakognitiva processen. Ett annat användningsområde är att sparka tröga möten i baken med hjälp av en visuellt tydlig enkätfråga om något som jag vill höra andras åsikt kring. Inte alla vågar eller vill höja rösten i en större samling, men att toucha ett ...

En lärare stack in huvudet på mitt arbetsrum och undrade om det fanns nåt bra program för att lägga ljud på powerpointpresentationer. "Jo och ja", sa jag, "menar du powerpoint eller Google slides?" "För mig är det samma sak". Ok, fine. Beror på vilken enhet en har, förstås, men om vi här och nu utgår från webbaserade verktyg användbara på t ex en Chromebook blir mitt val Screencastify. Har du fullt Officepaket (alltså inte Powerpoint Online) finns ju möjlighet att lägga ljud direkt i powerpointverktyget. Men vi lämnar den varianten nu och fokuserar på webbaserade verktyg. Jag har kört gratisversionen av Screencastify som Chrometillägg i några år och har ännu inte riktigt, på riktigt, saknat betalfunktionerna. Bara ibland. Har du dessutom en videoredigerare tillgänglig kan du snofsa till presentationen lite extra efter inspelning. Jag föredrar själv att göra detta och rekommenderar starkt att alltid putsa klippet innan publicering. Ta bort så mycket svamm...

Einstein har tillskrivits citatet: “Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat.” Den frasen poppar upp i huvudet på mig när jag noterar att elever blir tilldelade ett omprov inom en tidsram av, låt oss säga, två veckor, tack och hej. Jag vill verkligen poängtera (no pun intended) att det dummaste vi lärare kan göra är att be eleverna göra om samma sak och förvänta oss ett annat resultat, utan någon som helst pedagogisk åtgärd från vår sida för att korrigera eventuella feltänk. Vad i hela världen får oss att tro att ett omprov ska få eleven att plötsligt begripa det hen tidigare inte förstått? Om orsaken till behovet av omprov är ett glapp mellan den faktiska förståelsen och det uppsatta kunskapsmålet spelar det ofta liten roll om eleven får en eller två veckor att "plugga lite till". Okej, det är en annan sak om eleven helt enkelt inte varit närvarande pga t ex sjukdom. Då kan nog lite extra tidsfrist göra hela skillnaden. Me...

Under alla år som lärare har jag använt mig av ett enkelt time grid för min planering. Inget konstigt med det. Länge var det skapat med tabell i textdokument. Y x Z antal rutor beroende på hur många pass i veckan per kurs. Snabb överblick, enkelt att kryssa ut de pass som av nån anledning försvinner som lovdag eller gemensamma skolaktiviteter. Påminde lite om "Fyra-i-rad". MEN - ungefär där tog det roliga slut. För varje liten justering i planeringen skulle döda, statiska dokumentet uppdateras och sparas om och kanske också laddas upp igen på digital plattform om det var en gemensam kursplanering och inte bara en planering avsedd för mig som lärare. Ni som är lärare vet att vi snackar många små justeringar heeeela tiden. På den tiden när vi inte ens hade en enhet per lärare eller ens klassrumsdator kopierade jag planeringarna i pappersformat för att alltid ha dem med mig. Mycket suddande blev det. Otroligt tidsödande. Med samma manöver så småningom i levande, dynamiska ...